Filmen heter C.R.A.Z.Y och handlar om Zachary som kämpar med att acceptera sin homosexualitet.

Den är väldigt bra och skådisen är snygg. Den är filmad i Kanada, men är på franska. Låt inte det skrämma dig! Musiken är bra.

http://www.imdb.com/title/tt0401085/

Jag klarar inte av dåliga slut. Ni vet, huvudpersonerna får inte varandra eller alla dör. Det slutar lite sorgligt och ofärdigt. Det fungerar ibland, i filmer och så. Men när man ser en serie, man ger fem år, varje fredag att se huvudpersonerna hatta mellan varandra, ja, då vill jag banne mig ha ett lyckligt slut!

Jag kollade (läs:dreglade) på Queer as Folk när det gick på Canal Plus, dock från mitten av tredje säsongen.

Nu kollar jag om och är på avsnitt 11, säsong 2. Jag känner nästan svetten rinna  när jag inte tittar! Jag är beroende. Jag får ångest av att det snart är slut igen (okej 3 och en halv säsong kvar..)

En film skulle vara på sin plats.. Med ett bra slut, tack. Ett där de får varandra tillslut.

Queer as Folk öppnade min faghagsida på allvar. Jag är totalt, hopplöst förälskad i Brian! Han är vacker, men jag tror att faktumet att han är gay är det som är den största faktoren till min crush.

Jag är sådan bög.

/Billy

Hittade något jag skrivit för något år sedan om min panikångest.

Panik.

Det börjar som en tanke. En lukt, ett ljud, en syn som får nostalgin att flöda.

Man blir deppig. Duger jag?

Är jag bra som jag är?

Varför dumpar han mig inte bara? Jag förtjänar inte ens katternas kärlek.

Plötslig snabb andning. Gråt. Muntorrhet. Irritation. Ledsamhet.

Den är värst. Ledsamheten. Varför vet jag inte. Jag ältar.

Jag är en ältare. Paniken rinner ur fingertopparna, kan knappt trycka.

Han, min pärla. Mitt ljus i mörkret. Till och med han, han som alltid varit så kär är trött. Han vill ju inte göra något med mig. Inte hitta på något alls. Det säger allt.

En blomma. En resa. En spontan kommentar. En lång kyss. Ge mig ett tecken för helvete.

Panik panik panik. Inte över honom, han klarar sig.

Impulserna är dumma. Ibland vill jag göra något drastiskt. Inte dö.

Jag vill ha hjälp. Ge mig hjälp.

Snälla.

Jag har inga pengar. Inget liv. Inga vänner. Inget liv. En pojkvän har jag. En som inte ens vill hitta på något med mig.

Han får gärna babbla om bensinpriser i mitt öra hela natten, bara jag får något sorts nöje. Jag älskar hans röst. Hans läppar. Hans ögon. Hans smarthet.

Jag gillar inte att han är deppig också. Jag märker det. Men vad jag kan göra? Inget. Lämna honom, blir han glad då? Jag vet inte. Jag hoppas inte. Jag vill inte.

Damn.

Andas.

Sov.

Ring honom, låtsas som det regnar. Le lite först. Skaka av paniken lite.

Sluta bete dig som en hagga för fan.

NU!

Om jag skulle beskriva mig så skulle jag säga att jag är en homosexuell man instängd i en kvinnas kropp. Mådde rätt dåligt över faktumet att jag aldrig kommer kunna vara man. Insett nu att det finns fler som mig.

När jag var liten så brukade jag leka att jag hade penis. Snarare pinsamt än sött, när pappa hittade sin 5-åriga dotter med en garnsak (lång konaktig, man snurrar garn på den när man väver mattor) under byxorna.

Nåja.

Intergender är det rätta ordet för mittimellan. Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Intergender

Passande?

Fast samtidigt kanske skulle jag vilja ha barn. Ska man få ha barn och kalla sig intergender? Om vi nu leker med tanken att en tredje ruta skulle uppkomma på enkäter (och även att denne personen inte vill genomgå en könsoperation).

(KÖN: [ ] MAN [ ] KVINNA [ ] INTERGENDER)

Eller måste man vara opererad för att kalla sig intergender? Vem bestämmer hur könet ska se ut?

En tanke en grå dag.

/Billy

Nej, kanske inte. Men vi kallar mig så ändå.

Jag har försökt bloggat förr men det blir liksom inte mer än något inlägg innan jag tröttnar.

Oftast för jag tänkt skriva som mig själv, alla vet vem jag är och jag är en ointressant människa som inte vill chocka med mina knepiga tankar kring allt.

Jag har social fobi. Inte så att alla vet, eller märker. Men jag har stora problem med stora ytor. Jag har dragit mig undan från folk. Från gemenskapen! Den stora, härliga gemenskapen..

/Billy